"Vård och industri är å ena sidan två helt olika saker, å andra sidan fullständigt beroende av varandra. Om människor inte får vård dör de och kan inte arbeta i fabriken och om fabriken inte tjänar pengar kan vi inte finansiera vård efter behov så att folk inte dör, utan kan arbeta i fabriken."
Är det verkligen så? Tjänstesektorn då? Nej, jag säger inte att vi inte skall ha en industri, bara att vi också bör se att tillväxt skapas i andra branscher. Men, Kielos har såklart rätt, vi är alla beroende av varandra. Landstingens undervärdering av sjuksköterskorna är skamlig. Socialdemokraternas ovilja att tydligt ta ställning för dem hänger förmodligen ihop med LO:s dito, som jag skrivit om tidigare här på bloggen. När man bara ser till sitt eget branschområde missar man helheten.
Sen kan jag undra var sunda förnuftet tagit vägen hos de inte längre strejkande sjuksköterskorna som säger att de nu skall gå ur Vårdförbundet. (Nåja, det finns en och annan som sett sambanden.) Det är väl inte facket som sätter deras lön? Enda protesten som har någon effekt på lönerna är förmodligen att göra som sina finska kollegor, säga upp sig en masse. Men för detta krävs solidaritet och mod. Vågar man riskera sin egen familjeekonomi för gruppen? Och vad skall man göra när man sitter med en lång högskoleutbildning inom ett specialistområde? Det är ju inte bara att skola om sig i ett kick. ¨
Fast det är klart, i Norge verkar dom ju uppskatta svenska sjuksyrror för deras stora kompetens. Till skillnad mot vad svenska landsting gör. I slutändan lär det bli sjuka fabriksarbetare och alla vi andra som blir lidande. Då vet vi vilka vi skall rikta ett anklagande finger mot, och inte är det syrrorna eller deras fack.
Sen kan jag undra var sunda förnuftet tagit vägen hos de inte längre strejkande sjuksköterskorna som säger att de nu skall gå ur Vårdförbundet. (Nåja, det finns en och annan som sett sambanden.) Det är väl inte facket som sätter deras lön? Enda protesten som har någon effekt på lönerna är förmodligen att göra som sina finska kollegor, säga upp sig en masse. Men för detta krävs solidaritet och mod. Vågar man riskera sin egen familjeekonomi för gruppen? Och vad skall man göra när man sitter med en lång högskoleutbildning inom ett specialistområde? Det är ju inte bara att skola om sig i ett kick. ¨
Fast det är klart, i Norge verkar dom ju uppskatta svenska sjuksyrror för deras stora kompetens. Till skillnad mot vad svenska landsting gör. I slutändan lär det bli sjuka fabriksarbetare och alla vi andra som blir lidande. Då vet vi vilka vi skall rikta ett anklagande finger mot, och inte är det syrrorna eller deras fack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar