Stadsdelsnämnden i Enskede-Årsta-Vantör sålde två hemtjänstenheter och fyra förskolor för sammanlagt 700 000 kr. De blev utredda av åklagare för trolöshet mot huvudman. Något som även Filippa Reinfeldts styre i Stockholms läns landsting utreds för i samband med att dom sålde Serafen för en spottstyver till hennes närmaste mans gode vän Ulf.
Jag har väntat på vilket kryphål åklagaren ska tänkas hitta, om det månne kan tänkas vara så att uppsåt saknas om man gör något på grund av en ideologi som man gått till val på. D v s att om väljarna röstat fram ett parti som lovat sälja ut våra gemensamma tillgångar så får detta parti carte blanche att sälja hur billigt som helst, om det går att visa att dom tror att det var för det allmännas bästa. Ett sådant resonemang skulle kunna leda till väldigt intressanta frågeställningar. Måste man ha blivit vald för att det ska vara OK eller är det alltid OK att göra saker p g a politisk övertygelse? Kanske räcker det det att man helt enkelt gör något för vad man tror är det allmännas bästa i det långa loppet? Vi säljer billigt för att vi ska slippa ha kostnader för allmän vård och därmed kan vi spara pengar. (De totala kostnaderna för samhället för privatiserad välfärd är dock svårare att mäta.) I så fall torde ju Anders Behring Breivik ha haft en poäng med sitt försvar i rättegången i Oslo i somras. Jag dödade dessa människor för att världen ska slippa lida under islamismens och mångkulturalismens ok. En del kan tycka att liknelsen är osmaklig men jag vill hävda att Filippa Reinfeldts ideologi är lika mycket en ideologi som Anders Behring Breiviks och de bör därmed kunna ifrågasättas från andra ideologiska utgångspunkter. Fast det kanske inte är rättsväsendets sak att göra? Att det är vettigt att sälja ut våra allmänna tillgångar, eller att försvara världen mot mångkulturalism, är nämligen inte en sanning, det är en politisk uppfattning. Jag menar att om vårt rättsväsende börjar väga in sådana politiska uppfattningar som sanningar när dom ska avgöra uppsåt så är vi illa ute. (Att jag alls kommit in på detta spår beror på att jag läst att åklagaren i fallet med Serafen fört ett resonemang kring just frågan om att den kan ha sålts för att man tror sig vinna mer på det.)
Nu verkar åklagare Alf Johansson dock ha funnit ett annat sätt att inte finna något uppsåt. Dumhet. Politikerna i Enskede-Årsta-Vantör är helt enkelt för korkade för att fatta att det är för billigt att sälja fyra daghem och två hemtjänster för en summa lägre än någon lägenhet i det aktuella området.* Det handlar inte om uppsåt att vara trolös mot huvudman (i förlängningen alla vi ägare av dessa daghem och hemtjänster) utan om "viss bristande ekonomisk insikt".
Herregud, det är verkligen så dumt så man knappt orkar kommentera eller försöka fatta vad detta skulle innebära om det tillämpades på andra områden. Men man kan ju se hur nuvarande politiska majoritet gärna jagar fuskande småbarnsföräldrar som tar ut VAB trots att ungarna är på förskolan. De föräldrarna ska känna till vad lagen säger, men politikerna själva slipper undan. Principen om ignorantia juris non excusat gäller tydligen inte politiker i stadsdelsnämnder. Den regel om straffrättsvillfarelse i brottsbalken som sällan tillämpas för att vi alla antas känna till vad som är rätt eller fel, verkar nu gälla. Eller så är det helt enkelt inte ett brott när man är dum nog att tro att det är helt rätt och riktigt att sälja någon annans egendom för en spottstyver. Det kallas väl i stället Allianspolitik.
Källa: SvD Näringsliv 5/1 2013, pappersupplagan s 23)
* Gör en sökning på Enskede/Årsta/Skarpnäck på Hemnet på objekt under 750 000 kr och får svaret: "Din sökning på bostäder matchade tyvärr inte någon bostad."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar